Minnen och änglar

Där på ett kors i den glittrande snön står ditt namn pappa.
En liten blå ängel dinglar i ett skört snöre runt metallpinnen.
Och ovanför svävar en så mycket större och ser ner på oss.
Jag hoppas verkligen att du finns där nånstans.
För jag är rädd för livet utan dig.
Jag är så rädd att glömma bort.
Glömma bort hur du låter.
Hur du luktar och hur du ler.
Känslan av att krama dig.
Det finns så mycket minnen jag bäddar in i hjärtat för att inte glömma.
Kanske gör jag det till slut ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0