solvang

Helt utan förvarning har planet landat och veckorna gått och det är dags att åka hem igen.
Plötsligt sitter jag och Skoogh under varsin filt och tittar på Jack Sparrow och är nostalgiska (ja Jack har varit en stor del av vår thai-resa!).
Jag har svårt för att förstå det här med tid och hur sjukligt fort den kan gå.
Det förbryllar mig att livet passerar även när man gör det bästa av det.
Dagar, veckor och månader passerar utan minsta eftertanke om vad jag tycker om saken.
Och jag förstår att det är något bra, att det är så livet tar sig frammåt,
men det finns så många stunder som jag hade velat stanna kvar i.
Stunder då jag insett att här hade jag kunnat leva lycklig länge.
I just den här stunden.
Och när stunden passerat, när glittret försvunnit och magin är borta, då längtar man tillbaka.
Jag minns min allra sista kram av pappa.
På säve flygplats i september.
Vi stod och tittade på små privatflygplan packas och lyfta och väntade på mitt flyg.
Jag vet inte hur mycket jag hade gett för att få tillbaka den timmen i mitt liv.
Jag hade gett allt.
Den allra sista timmen med honom.
Och när han ringde mig alldeles innan jag lyfte och berättade att mitt flyg var försenat och att han älskade mig.
Det var sista gången jag hörde hans röst.
Gud nu har jag nog totalt tappat tråden.
Vi bygger vårt liv på stunder.
Stunder vi vill glömma, stunder vi vill komma ihåg och stunder som passerar utan att vi ens märker av dem.

10 Juli i Helsingborg 
Lars Winnerbäck 
 
 
 


Det var jag och fröken Svår, vi skulle hem åt samma håll
det kanske blev en liten omväg men vad spelar det för roll
Natten var så tyst och skön och månen var så vacker över taken

Hon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp
Hennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en flopp
Men ändå, där vi gick, hon skratta till och prata' på och höll sig vaken


Hon sa: "Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån roll
Nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll
Och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt
Nu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort som dom har tänkt
För jag vill aldrig bli en sån, så har jag lärt mig det igen
Det kanske passar nån, men inte mig och inte än"
   

Varje stund, var minut, var sekund
Samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut, allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut
  
 

Solen skulle just gå opp, när vi kom hem till hennes hus
Hon hade städat och gjort fint och bjöd på te och tände ljus
Hon log och sa: "Det är väl rätt okej, vi är nog alla ganska lika
Det finns dom som tror på Gud, och dom som ägnar sig åt spel
Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel"
Det var schyst att dricka te och höra fröken Svår predika
 
 

Hon sa: "Jag säger vad jag vill, skit samma om nån skräms
om det blir pinsamt för en del, så är det ändå dom som skäms
Jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge opp
Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp
Och jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igen
för det finns nåt bra och stort i alla om och alla men"
 
 

Varje stund, var minut, var sekund
Samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut, allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut
 
 

Nu är det höst och allt är mörkt, jag skriver brev till fröken Svår
Jag måste veta hur det går, jag måste fråga hur hon mår
Du har din egen väg att gå, skit samma vilket håll
Det kanske blir en liten omväg men vad spelar det för roll
Alltid lär man sig väl nåt, det var väl så det skulle va
Det blir en massa spe och spott, men det är skit man måste ta
 

Varje stund, var minut, var sekund
Samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut, allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut"
 
 
 

Aldrig Riktigt Slut - Lars Winnerbäck