Illusionen
Det är lustigt hur vi människor alltid vill se det bästa vi kan. Vi skapar en illusion där alla människor är goda och vill väl. Vi gör det för att må bra, för att vi vill kunna känna oss lugna i att världen faktiskt är god. Det var denna illusion som gjorde sig tydlig på jobbet i tisdags. När jag med misstänkt röda ögon log mot kunderna log de tillbaka och intalade sigsjälva att allt var okej. Men det var ju trots allt illusionen som bidrog till att min vanliga tisdag inte alls blev en vanlig tisdag. Det var illusionen som inte visade sig hålla. Jag ville så gärna tro att allt var okej, att människor egentligen alltid är goda och att de vill väl. Men i slutänden är det ändå nästan alltid illusionen som fäller oss när vi minst anar det. För vem väntar sig ett hugg i ryggen av en värld som är god?
