Fenomen när du står tidlös mellan björkarna i frostat vinterhår

Jag har vandrat runt i snön.
Hela luften verkar glittra när flingorna yr runt i solskenet.
Det är vackert, väldigt vackert.
Ibland slår det mig hur tiden går.
Med varje steg i snön slår visaren ett steg framåt.
Snart har det gått tre månader.
Tre månader sen luften gick ur dig för att aldrig hitta tillbaka igen.
Och jag saknar dig så.
Saknaden finns i varenda liten del av mig.
Ända ut i tårna saknar jag dig.
Och tårarna som faller är dina tårar.
"Han finns hos dig och vill så gärna bära din smärta" sa en vis vän till mig.
Här är jag, var är du?
Var är du?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0