Det har tagit timmar och tårar

Idag har jag flyttat berg.
Innan jag åkte tillbaka till England stängde jag in ena hälften av mitt liv i mitt rum.
Väska efter väska slängdes in på hög med allt som mitt liv hos pappa innebar.
Det har tagit timmar och tårar men nu har jag äntligen nått min säng.
Nu tänder jag ljusen runt mig och andas en stund.
Tänker på dig.
Jag tänker alltid på dig.
Jag föreställer mig ofta dig.
Sittandes på sängen brevid mig.
Nu skulle du digga till 80-tals-musiken på radion.
Med händerna knäppta i knät och lite lätt snuvig, det är ju kallt ute.
Du skulle säga att jag måste ta hand om vardagsrummet imorgon om jag ska ha folk hit på lördag.
Jag ska pappa.
Jag lovar.
Snart kurar jag ner med täcket tätt intill, som för att försöka värma bort all tomhet.
Du har lämnat massor av tomhet.
Men du fick inte bestämma.
Ingen av oss fick bestämma något alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0