solvang

Nu har jag äntligen testat att göra egen pasta! :D Så himla mycket enklare än vad min mor hade fått för sig och så himla gott det blev! Aldrig mer färdigköpt ska man väl passa sig för att säga men det får nog allt bli att exprimentera lite till med hemgjord.. måste testa att smaksätta den med något.. spenat borde göra den grön..

Sökt jobb i julkalendern har jag gjort också! Men mer om det imorgon ;) fortsättning följer....

Jag förstår inte hur man kan få tid över! Här går jag med ett extrajobb, som visserligen mer liknar en halvtidstjänst, och lyckas med att ha bråttom varenda dag! Jag fyller verkligen ut dagarna till den gräns då jag känner att det allt är lite stressigt. Haha Inte är vi den som sitter och latar sig ;) Idag fortsatte jag med mitt nya arbete som målare här hemma och gick lös med den vita färgen på högskåpet i glasverandan. Det visade sig vara galet tungt att måla med armarna över huvudet så jag hann bara med ett lager. Efter detta gick jag och Walle ut på en promenad i vårsolen, så himla skönt det är ute nu!
Lite matlådor blev det till mama och Jake också, exprimenterade fram en alldeles underbar pastasås på kokosmjölk, spenat, sambal oelek och hackade jordnötter. MUMS! Sen tog jag tag i vad jag borde göra varje dag - flair! Ett litet träningspass med flaskan senare kändes det som tricken satt igen och jag klarade till och med dubbel-stallen ett par gånger! Pluspoäng till mig :) Till och med plugga lite på drinkarna gjorde jag när jag solade på taket, vägrar gå med på att all kunskap försvinner! En timmes promenad med mama, ett frisörbesök, en sväng hos mormor och ett städat kök och toalett senare känner jag mig hyfsat klar med dagen. Man måste ju ha något att göra imorgon också ;)

Helt utan förvarning har planet landat och veckorna gått och det är dags att åka hem igen.
Plötsligt sitter jag och Skoogh under varsin filt och tittar på Jack Sparrow och är nostalgiska (ja Jack har varit en stor del av vår thai-resa!).
Jag har svårt för att förstå det här med tid och hur sjukligt fort den kan gå.
Det förbryllar mig att livet passerar även när man gör det bästa av det.
Dagar, veckor och månader passerar utan minsta eftertanke om vad jag tycker om saken.
Och jag förstår att det är något bra, att det är så livet tar sig frammåt,
men det finns så många stunder som jag hade velat stanna kvar i.
Stunder då jag insett att här hade jag kunnat leva lycklig länge.
I just den här stunden.
Och när stunden passerat, när glittret försvunnit och magin är borta, då längtar man tillbaka.
Jag minns min allra sista kram av pappa.
På säve flygplats i september.
Vi stod och tittade på små privatflygplan packas och lyfta och väntade på mitt flyg.
Jag vet inte hur mycket jag hade gett för att få tillbaka den timmen i mitt liv.
Jag hade gett allt.
Den allra sista timmen med honom.
Och när han ringde mig alldeles innan jag lyfte och berättade att mitt flyg var försenat och att han älskade mig.
Det var sista gången jag hörde hans röst.
Gud nu har jag nog totalt tappat tråden.
Vi bygger vårt liv på stunder.
Stunder vi vill glömma, stunder vi vill komma ihåg och stunder som passerar utan att vi ens märker av dem.

Vår första kväll som utbildade bartenders!

Helt plötsligt ligger jag i min egen säng igen. Vad hände DÄR? Sex veckor passerade som ingenting.


De två första veckorna tog jag och Skoogh dykarcertifikat. Simmade med en 2,5 meters leopardhaj, sköldpaddor och lejonfiskar. Det var sjukt facinerande och vackert och dessutom en stor utmaning eftersom jag aldrig kunnat simma under ytan utan att hålla för näsan förut. Nu är jag en bra bit på väg att lära mig det jag trodde var omöjligt.



Inget är omöjligt, det omöjliga tar bara längre tid.


Efter dykarskolan kände vi oss klara med Ao-Nang där vi hade bott i en vecka i vår lilla älskade betongbunker (ingen kan beskylla oss för att ha höga krav) även om det smärtade att lämna vår absoluta favoritresturang på resan, Lucky Jim där vi åt sexrätters i stort sett varje kväll för cirka trettio svenska kronor. Vi satte oss på båten till Phi Phi Don, under tak denna gången och med lite mer hjärnceller än på vår första båttur. Phi Phi var otroligt vackert. Det slog alla förväntningar då vi hade hört att det var helt sönderturistat. Vi bodde precis vid stranden i världens finaste lilla bungalow och solade och badade de sista dagarna innan kursen startade.



På Paradise Island, som håller vad namnet lovar.

Efter att ha träffat vår kära vän taxichaffören Pong på Rassada Pier letade vi oss igenom varenda liten gata i Patong för att hitta EBS-skolan, inget lätt uppdrag. Väl framme krachlandade vi på rummet och upptäckte att vi skulle få en roomie. Denna Caroline hade lämnat världens största märkesresväska i rummet och vi fick onda aningar om att vi blivit ihopsatta med en fin-i-kanten-tjej som inte skulle tåla våra öppna toadörrar och sex-talks. Som tur var kom just då Carro inklivandes genom dörren och alla tvivel försvann fortare än vinden. Skönare brud får man leta efter. Första kvällen drog vi ut och upptäckte Patong by night, bangla-road mer behövs inte sägas. Grott-labyrint-discotek med silvergubbar, leguaner och en nyfunnen kusin kan sammanfatta denna kväll.

På måndagen drog allvaret igång och det stog ganska fort klart för många att deras tanke om att åka hit och festa sig igenom bartenderskolan var körd. Veckorna fylldes med plugg, plugg och massor av mer plugg. Efter första veckan kunde vi 25 drinkar utantill och hade redan börjat flaira med både flaska och shakertin. På fredagen var det poolparty på taket som gällde, en helt galen fest.. I slutet var alla i poolen, vare sig de ville det eller inte, vare sig de hade badkläder på sig eller inte, vare sig de var en uppblåst barbara eller inte.. ja ni kanske förstår. Helgerna fylldes med fest, allt från partybåten till en kväll när lärarna stod i baren och servade oss elever. Riktigt roliga tider. Mellan det har vi haft mysiga filmkvällar och upptäckt paradis-stränder, lärt oss konsten att pruta järnet och hur sjukt gott moppe-mat kan vara.

många galna saker har hänt de senaste veckorna och jag är så otroligt glad att jag gjorde den här resan. Att jag har haft en Johanna som tjatat och en mamma och jacob som övertalade mig till att åka. Tänk om jag aldrig hade hamnat just här med just er och om jag aldrig hade lärt mig hur mycket jag klarar av. Jag älskar Thailand och minnena jag tar med mig därifrån. Och med handen på mitt snabbt slående hjärta: jag kommer återvända.

Nu letar jag bartenderjobb runt om i världen och hoppas på att få åka så fort som möjligt. På fredag kommer min troliga resekompanjon hem till Sverige och då ska vi köra järnet och hitta jobb! Så som de flesta redan har listat ut så är jag återigen påväg härifrån. Äventyrslusten tar aldrig slut och jag är mer sugen på världen än jag någonsin varit förut.