Världens bästa ficklampa!
Ett par månader senare
Sicilien
update
Kastela Marina, Croatia
Nu draaaaaar jag!!
klockan har tickat sig fram till avgång,
solen skiner med medelhavskänsla,
solbrillorna åker på,
seglarjackan ligger i tryggt förvar under armen
och i grus-knarret under de vår-vita tennisskorna hörs äventyret komma närmre och närmre för varje steg..
Jag kommer sakna..
...Syskonmackor...
....Bull-mormor och tok-mama....
...Att veckla in och veckla ut...
...Att prata sig igenom nätter...
Livet vänder ständigt
Galet så mycket saker som kan hända på en gång om man inte passar sig! Igår gick mitt liv från att stå på förmiddagen och prata om att jag sökt jobb men oroade mig för att inte få något, till att på kvällen sitta och boka flyg till Athen! Såklart är det ett infall, som vanligt, men ändå något jag tänkt och tittat på i förväg. I söndags skickade jag in en ansökan, två dagar försent by the way, till Navigare Yachtingschool. Min granne Peter jobbar på sommrarna hos dem som skeppare och tyckte jag skulle söka värdinne-jobb där. Jag tänkte att oddsen skulle vara oerhört små för mig att få det eftersom att jag dels var sen med ansökan och dels inte ett dugg erfaren av segelbåtar. Men igår hade ett alldeles underbart mejl hittat till min hotmail. "Grattis Josefine! Du är antagen!"
Efter att ha öppnat det studsade jag runt i x antal timmar, hög som ett hus på adrenalinkicken, satte jag mig ner och bokade biljetten. Så vips så var jag på väg igen. Till fjärde landet sen augusti. Det är ju inte riktigt klokt! Haha Men jag älskar varenda sekund av det. Tänk vad planer ändras fort, vad livet svänger fort. Min plan efter gymnasiet var att jobba heltid på fiket. Vad hände däääär?! Väldigt ofta blir inget som man tänkt sig, oftast blir det bättre. Nu väntar nya äventyr. Alldeles alldeles själv och jag är inte rädd. Helt plötsligt är jag starkare än så.
Antar att det här blir början på en vecka med massor av "sista" igen, som alltid innan jag far iväg. Imorgon blir den första i Arvika med Zandra och Marcus. Sitter och letar tåg och bussar dit och önskar att jag hade en helikopter. Jag röstar FÖR bättre förbindelser i Sverige! Åker jag inte klockan nio på morgonen på söndag tar resan hem 12 timmar!! Det är INTE okej! Men man får väl tänka på de stackars barnen i Afrika som inte har några bussar och sluta tycka synd om sigsjälv.
Nu lyser solen in alldeles för mycket för att jag ska kunna sitta inomhus, ut i solen och flaira! :D Sen ska jag börja gräva i högen med sommarkläder igen och plocka fram backpackerväskan. Har jag nämnt att livet är underbart?
Find My Way - The Gabe Dixon Band
Jamie Oliver step aside please!
Nu har jag äntligen testat att göra egen pasta! :D Så himla mycket enklare än vad min mor hade fått för sig och så himla gott det blev! Aldrig mer färdigköpt ska man väl passa sig för att säga men det får nog allt bli att exprimentera lite till med hemgjord.. måste testa att smaksätta den med något.. spenat borde göra den grön..
Sökt jobb i julkalendern har jag gjort också! Men mer om det imorgon ;) fortsättning följer....
upptäckslysten matlagningsgalen bartender i farten!
Jag förstår inte hur man kan få tid över! Här går jag med ett extrajobb, som visserligen mer liknar en halvtidstjänst, och lyckas med att ha bråttom varenda dag! Jag fyller verkligen ut dagarna till den gräns då jag känner att det allt är lite stressigt. Haha Inte är vi den som sitter och latar sig ;) Idag fortsatte jag med mitt nya arbete som målare här hemma och gick lös med den vita färgen på högskåpet i glasverandan. Det visade sig vara galet tungt att måla med armarna över huvudet så jag hann bara med ett lager. Efter detta gick jag och Walle ut på en promenad i vårsolen, så himla skönt det är ute nu!
Lite matlådor blev det till mama och Jake också, exprimenterade fram en alldeles underbar pastasås på kokosmjölk, spenat, sambal oelek och hackade jordnötter. MUMS! Sen tog jag tag i vad jag borde göra varje dag - flair! Ett litet träningspass med flaskan senare kändes det som tricken satt igen och jag klarade till och med dubbel-stallen ett par gånger! Pluspoäng till mig :) Till och med plugga lite på drinkarna gjorde jag när jag solade på taket, vägrar gå med på att all kunskap försvinner! En timmes promenad med mama, ett frisörbesök, en sväng hos mormor och ett städat kök och toalett senare känner jag mig hyfsat klar med dagen. Man måste ju ha något att göra imorgon också ;)
Två kvällar
En fredag med härliga tjejkompisar som skuttar runt i ett kök och dansar till husvagns-hits.
Som springer runt med fingerpistoler på läskiga bönders gårdar och letar efter barndomsminnen.
En lördag som spenderas hos älskade Veronica med så mycket mat att jag helt ärligt trodde att jag skulle spricka.
Jättehemsk känsla men gud så gott det var!
"Framtiden tillhör dem som vågar tro på det vackra i sina drömmar."
Tiden är flyktig, njut av den
Helt utan förvarning har planet landat och veckorna gått och det är dags att åka hem igen.
Plötsligt sitter jag och Skoogh under varsin filt och tittar på Jack Sparrow och är nostalgiska (ja Jack har varit en stor del av vår thai-resa!).
Jag har svårt för att förstå det här med tid och hur sjukligt fort den kan gå.
Det förbryllar mig att livet passerar även när man gör det bästa av det.
Dagar, veckor och månader passerar utan minsta eftertanke om vad jag tycker om saken.
Och jag förstår att det är något bra, att det är så livet tar sig frammåt,
men det finns så många stunder som jag hade velat stanna kvar i.
Stunder då jag insett att här hade jag kunnat leva lycklig länge.
I just den här stunden.
Och när stunden passerat, när glittret försvunnit och magin är borta, då längtar man tillbaka.
Jag minns min allra sista kram av pappa.
På säve flygplats i september.
Vi stod och tittade på små privatflygplan packas och lyfta och väntade på mitt flyg.
Jag vet inte hur mycket jag hade gett för att få tillbaka den timmen i mitt liv.
Jag hade gett allt.
Den allra sista timmen med honom.
Och när han ringde mig alldeles innan jag lyfte och berättade att mitt flyg var försenat och att han älskade mig.
Det var sista gången jag hörde hans röst.
Gud nu har jag nog totalt tappat tråden.
Vi bygger vårt liv på stunder.
Stunder vi vill glömma, stunder vi vill komma ihåg och stunder som passerar utan att vi ens märker av dem.
När inlandsisen drar sig tillbaka
Då brister asfalten fram ur snötäcket igen.
Då börjar gruset knarra under gummistövlarna på vägen hem.
Då kämpar sig små bleka solstrålar genom molntäcket.
Då hoppar vi i vattenpölar och låtsas att vi är tio igen.
Då blundar vi och låtsas att vi håller hand på en vårblek gräsmatta bland påskliljor och solsken.
Sen öppnar vi ögonen igen.
If you always keep me in your mind
If you always keep me in your mind
And it doesn't matter
How far I am
If I ever leave you
I'm gonna be there by your side
If you ever need me
Well, here I am
I'm gonna live forever
Don't you ever forget
And all the stars in heaven
Will shine for me
I'm gonna live forever
No never forget
And noone's lost in heaven's
Eternity
Hold the fire burnin'
Life was never ment to be the end
There's no way Im turning
By accident
I don't need to prove it
I'm just ready for another stair
Though my heart is movin'
My soul is here
I'm gonna live forever
Don't you ever forget
And all the stars in heaven
Will shine for me
I'm gonna live forever
No never forget
And noone's lost in heaven's
Eternity
Jag saknar er
Vår första kväll som utbildade bartenders!