Åeå flygplan!

Här sitter en Josefine som antagligen borde ha packat klart.
En Josefine som är lagom trött efter gårdagens alldeles perfekta sista kväll med vännerna.
En Josefine som gång på gång inser att hon har så otroligt fina människor i sitt liv.
Jag känner så galet mycket kärlek för alla er att det ibland är svårt att veta vart man ska ta vägen.
Att stå på benen hela tiden är svårt, men ni har plåstrat om så många sår bara genom att vara de ni är.
Imorgon sätter jag och johanna oss på flyget mot nya äventyr.
Jag ska se till att samla berättelser till er.


Vingar och drömmar

Om fem små dagar flyger lilla fågeln långt härifrån.
Och jag är så sugen på världen.
Jag vill fara och se, smaka och känna.
Men ibland är jag rädd att jag flyr, kanske flyr jag.
Kanske fyller jag huvudet med varenda lilla tanke jag kan hitta för att slippa tänka på dig.
För att slippa känna ångesten, även om trycket över bröstet alltid finns där.
Det har blivit en vana.
Känslan är som ett eget organ som trängt sig in i kroppen på mig.
Utan att få plats.
Jag är inte byggd för att få plats med den känslan.
Men ändå finns den där och tvivlen finns på att den kommer försvinna.
Ärren läker igen och då har den ingenstans att hitta ut.

Jobbar mig neråt i högen

Räkningar betalda för den närmaste månaden - CHECK
Anmälan till högskoleprovet i April - CHECK
Samtal med syon om framtiden - CHECK
Uppsatt i bostadskö i Umeå - CHECK
Recept framletade till ikväll - CHECK
Fika med Elli - CHECK
Samtal till universitetet - Not so much check.. men man måste ju ha något att göra imorgon också :)

På andra sidan vintergatan väntar vi på dig

Familj på vårt egna lilla vis.
Och kärlek är vad som håller oss samman
.

Mama



Vi älskar dig så otroligt mycket. Grattis på födelsedagen!

Oh darling I wish you were here



The stars lean down to kiss you
And I lie awake and miss you

Pour me a heavy dose of atmosphere
'Cause I'll doze off safe and soundly
But I'll miss your arms around me

I'd send a postcard to you dear
'Cause I wish you were here


I'll watch the night turn light blue
But it's not the same without you
Because it takes two to whisper quietly

The silence isn't so bad
Till I look at my hands and feel sad
'Cause the spaces between my fingers
Are right where yours fit perfectly

I'll find repose in new ways
Though I haven't slept in two days
'Cause cold nostalgia chills me to the bone

But drenched in vanilla twilight
I'll sit on the front porch all night
Waist-deep in thought because when I think of you
I don't feel so alone


I don't feel so alone

As many times as I blink
I'll think of you tonight

When violet eyes get brighter
And heavy wings grow lighter
I'll taste the sky and feel alive again
And I'll forget the world that I knew
But I swear I won't forget you


Oh, if my voice could reach back through the past
I'd whisper in your ear,
Oh darling I wish you were here

Minnen och änglar

Där på ett kors i den glittrande snön står ditt namn pappa.
En liten blå ängel dinglar i ett skört snöre runt metallpinnen.
Och ovanför svävar en så mycket större och ser ner på oss.
Jag hoppas verkligen att du finns där nånstans.
För jag är rädd för livet utan dig.
Jag är så rädd att glömma bort.
Glömma bort hur du låter.
Hur du luktar och hur du ler.
Känslan av att krama dig.
Det finns så mycket minnen jag bäddar in i hjärtat för att inte glömma.
Kanske gör jag det till slut ändå.

Vännen min

Du är så mycket mer än det går att sätta ord på min vän.
Du är så mycket människa i din lilla kropp.
Du är så mycket vän att det finns ut i lilltårna på dig.
Stina Samuelsson det finns för få som du i denna värld.
Som har fått mig att le mitt i allt det hemska.
Som har låtit mig gråta när det var det enda jag behövde.
Som kämpat så otroligt mycket för att kunna finnas till för mig när du inte hade en aning om hur man gör.
Om du visste alla sätt du har varit otrolig...


Rädsla i alla dess former

Funderar på vad som skrämmer mig mest.

Att veta att du inte finns.
Eller att veta att du aldrig mer kommer finnas.


Fenomen när du står tidlös mellan björkarna i frostat vinterhår

Jag har vandrat runt i snön.
Hela luften verkar glittra när flingorna yr runt i solskenet.
Det är vackert, väldigt vackert.
Ibland slår det mig hur tiden går.
Med varje steg i snön slår visaren ett steg framåt.
Snart har det gått tre månader.
Tre månader sen luften gick ur dig för att aldrig hitta tillbaka igen.
Och jag saknar dig så.
Saknaden finns i varenda liten del av mig.
Ända ut i tårna saknar jag dig.
Och tårarna som faller är dina tårar.
"Han finns hos dig och vill så gärna bära din smärta" sa en vis vän till mig.
Här är jag, var är du?
Var är du?


Ett nytt år, en ny dag, en nystart?

Nyår. Fullt av stjärnor.
Alla stjärnor på himlen sken för oss den natten syster.
Och i stugan.
Alla strålande glänsande vänner runt oss.
Kvällen fylldes med leenden och inte tårar och för det älskar vi varenda en av er.
Idag dansar jag runt i raggsockar till en liten låtrad som jag sjunger väldigt högt:

"Destiny is calling me, open up my eager eyes"





En låt som spelades väldigt mycket på årets första natt, utan att för den delen ha nån speciell anknytning till natten i sig. Hos mig hamnar den under facket "raggsockslåtar" och visst älskar man sådanna?

RSS 2.0