solvang

Om fem små dagar flyger lilla fågeln långt härifrån.
Och jag är så sugen på världen.
Jag vill fara och se, smaka och känna.
Men ibland är jag rädd att jag flyr, kanske flyr jag.
Kanske fyller jag huvudet med varenda lilla tanke jag kan hitta för att slippa tänka på dig.
För att slippa känna ångesten, även om trycket över bröstet alltid finns där.
Det har blivit en vana.
Känslan är som ett eget organ som trängt sig in i kroppen på mig.
Utan att få plats.
Jag är inte byggd för att få plats med den känslan.
Men ändå finns den där och tvivlen finns på att den kommer försvinna.
Ärren läker igen och då har den ingenstans att hitta ut.