solvang

I hope the days come easy and the moments pass slow
And each road leads you where you want to go
And if you’re faced with the choice and you have to choose
I hope you choose the one that means the most to you
And if one door opens to another door closed
I hope you keep on walkin’ ‘til you find the window
If it’s cold outside, show the world the warmth of your smile
But more than anything, more than anything


My wish for you
Is that this life becomes all that you want it to
Your dreams stay big, your worries stay small
You never need to carry more than you can hold
And while you’re out there gettin’ where you’re gettin’ to
I hope you know somebody loves you
And wants the same things too
Yeah, this is my wish

I hope you never look back but you never forget
All the ones who love you 
And the place you left
I hope you always forgive and you never regret
And you help somebody every chance you get
Oh, you find God’s grace in every mistake
And always give more than you take
But more than anything, yeah more than anything


My wish for you
Is that this life becomes all that you want it to
Your dreams stay big, your worries stay small
You never need to carry more than you can hold
And while you’re out there gettin’ where you’re gettin’ to
I hope you know somebody loves you
And wants the same things too
Yeah, this is my wish

This is my wish 
I hope you know somebody loves you
May all your dreams stay big 

Så var dagarna förbi. Underbara dagar. Fantastiska dagar. Dagar vi kommer minnas resten av våra liv. Vi tog studenten. Vi åkte runt på en gul lastbil och sjöng för fulla halsar. Vi dansade oss igenom natten. Vi tog på oss de finaste kläderna vi någonsin haft och gick på bal. Vi åkte limosine. Vi dansade vals och julgranen i balkläder. Och jag tycker om er så sjukt mycket och jag kommer minnas er resten av mitt liv. Fy tusan vilka roliga år vi haft! Och vi avslutade det på vårt vis. Med kurragömma i korridorerna och paus i kuddhögen på biblioteket. Med galet roliga danser och fina tal. Jag har fortfarande inte förstått vad som hänt. Jag har inte greppat att vi inte kommer tillbaka till vår vardag tillsammans igen. Ingenting är längre självklart. Nu är det upp till oss. Men jag är inte orolig. Vi klarar det här. Jag vill tacka er för saker som det inte finns tillräckligt med ord till. För alla sätt ni funnits där för mig på. För skratt och kramar som fått mig genom tunga stunder. För att ni varit så otroliga vänner. För att ni är så otroliga vänner. Nu far vi ut i verkligheten i 140 och kanske möts inte våra vägar på ett tag, men jag vet att när Johan sa i sitt (grymt bra) tal "vart ni än ta vägen släpper jag inte er" tänkte vi alla samma sak. Vi släpper inte taget längre.

My wish - Rascal flatts