solvang

Det är sjukt vad dagarna bara flyger förbi nu. Kan inte fatta att spanjorerna snart ska hem! Det suger redan i magen för jag vill verkligen inte att dom ska åka. Dessa två veckor har varit skitkul från början till slut och jag kommer sakna dom nåt så grymt när de åker. Vi har fyllt dagarna med skratt. Och min alldeles egna Silvia ska åka hem, snyft! Hon känns som en syster, som Irene skulle sagt ^^ Vi trivs väldigt bra ihop och det är ju det viktiga. Igår var det fiesta hos Jenni som gällde. Hela högen var där, chockerande nog inte lika högljudda som vanligt (vi har nog försvenskat dom lite). Det blev en kul kväll med en himla massa macarena-dans. På något vis ska jag lyckas få tag på bilder från dessa huliganer, jag lovar de är värre än japaner! "PICTURE!" skriker de hela tiden! Och alla ska ha samma bild på sina kameror.  Men men, I don´t mind! haha

Till alla er som tror att alla som bor i Spanien har ätit tacos - Ni har lika fel som vi hade! Inte en enda av våra spanjorer hade ätit tacos, någonsin! Vi var tvugna att visa dom hur man gjorde ^^   To all you spanish people, thank you for a great evening! =D

Ja igår var vi ute på äkta miljöarbete med Biologi Breddning! Ut till Moa Sågbäck åkte vi och gjorde en riktig insats för att hjälpa flodkräftan. Jag kunde dock inte skyffla sten som de andra på grund av olyckan, så jag fick agera pressfotograf! Jag sprang runt med kameran i högsta hugg och fotograferade mina kära kamraters plågade miner, men också de fina dans-movesen som de fick till ^^ Dessa bilder ska sedan skickas in till Länsstyrelsen och dokumenteras. Idag läste jag ett helt reportage i Västboandan om hur flodkräftan minskar i antal, kanske gjorde vi något stort för dom igår =)



Världens Gladaste langar-kedja! Och helt klart bäst på att sjunga ^^

Hejsan igen allihopa! Uppehållet här har en väldigt bra förklaring. I lördags runt klockan två krockade vi in i två stenblock i Vika. Och jag tror inte att det är möjligt att förstå chocken i att krocka.  Att se röken fylla bilen och höra en vän få panik över att hans arm inte "funkar". Att få panik och putta ut folk ur bilen. Att inse att man varit nära att mista livet tillsammans med fyra vänner inom loppet av några sekunder. Det är ofattbart om man inte varit där, och näst intill ofattbart även om man varit det. Man fungerar på ett annat sätt när man är i chock. Det känns knappt som om man är i sin egen kropp. När vi staplade in på akuten i Värnamo kändes det inte som om jag var där på riktigt. Hade inte Tina varit med oss vet jag inte hur vi skulle ha klarat oss.
Att gå i skolan nu känns helt overkligt. Speciellt när Oscar fortfarande ligger på sjukhus. Men mest overkligt känns att det verkligen har hänt. Det tar väl antagligen ett tag att inse. Jag kan bara hoppas att det var enda gången jag behöver vara med om det här.

Hej hej hallå!  Nu rullar allt på igen, livet som trea känns helt okej. Däremot hände världens grej igår! Min papa och Tobbes familj vann på v75! Helt sjukt! Hela vinsten var ungefär 219 000 kronor, delat i tolv andelar. Vi hade tillsammans med Hammarstigarna en andel, vilket gjrode att vi tillsammans fick 24 000 kronor!! Haha jag vet, trodde inte heller mina öron när papa ringde ^^ 

Idag började skoldagen med ett brev i skåpet. "Du hjärta jag" stod det på det =) naw... synd att jag vet vem min hemliga beundrare är, annars hade det varit lite spännande ^^ Men TACK ändå underbara människa! <3

Jag ska på gratis bio på torsdag, det är bara att acceptera att man är smålänning!

Det blir väl aldrig riktigt som man tänkt sig. Ibland slår det förväntningarna. Igår blev en bra dag.
Det har jag bestämt mig för. Vi fikade, vi skrattade, vi pratade.

Imorgon drar vi!! =D Till stockholm med två galningar, kan liksom inte gå fel! Haha idag längtar jag som en galning.

Sista dagen på jobbet snart, och tro det eller ej men det har varit riktigt kul att vara i Anderstorp. Anna och Peter är pärlor helt klart. Och tempot är trots allt lugnare i Anderstorp. Lekte med barn och allt möjligt igår. Sånt skulle jag aldrig hunnit i Gislaved. Ska helt klart se till att få jobba där lite mer i höst  =)

Nu ska jag hjälpa far med maten, ha en riktigt fin helg!

Min hjärna är helt sjukt trött just nu så ha inga höga förväntningar på att det kommer stå något intressant här idag. Efter en hektisk dag på jobbet åkte vi till Johan för att fira hans 18-årsdag, GRATTIS! Det blev en massa tårta och tacos och sönderhoppade fötter (men det blev bara ett blåmärke, så så illa var det nog inte). Jag har kommit på hur kass jag är på att hoppa studsmatta när man har världens sockerkick klockan 3 på natten^^ Det var as-svårt att ha kontroll över sina ben! Kan dock bero på att det småregnade och att mattan var superblöt.. Vid denna tid var vi bara fyra tappra kvar, Stina, Anton, Johan och jag. Vi spelade in "Leende Guldbruna Ögon" på en gammal bandspelare Stina hade med sig. Det kommer säkert sälja som smör en dag ;) Sen blev det en massa film och Stina upptäckte att Jackie Chan är grym och jag upptäckte att Anders och Måns verkligen var kul! Vid fyra fem begav sig Stina och Anton sig hemåt. Då kom vi på den helt oslagbara idén att kolla på en film till.. Med lite hjälp lyckades jag hålla mig vid liv. Allting kan bli så mycket roligare när man är trött. Tror inte att det var en komedi vi kollade på, men gud vad jag skrattade! ^^ Aja, dettta var min lördagskväll, tvekar på att jag hade kunnat ha det roligare =D Tack Johan för en lyckad kväll!


ps. lyckades skriva ett långt osynligt medelande i fredags natt, lämnar kvar det för mystikens skull ^^

I lördags cyklade vi ner till Råå och åt pizza på stranden. På piren satt en trubadur och spelade gitarr och sjöng Winnerbäck i solskenet. Jag hade kunnat leva lycklig länge i just det ögonblicket.

Idag gick jag från skolan för sista gången som tvåa. Två år har passerat sen vi slutade nian. Så mycket har förändrats sen dess. Så många ansikten som inte längre känns främmande, så många stunder då jag inser hur långt jag tagit mig sen dess. På så många sätt har allt förändrats, men ändå står jag på skolavslutningsdagen med i stort sett samma känsla i magen. Frihet. Jag vill säga det om och om igen för det pirrar lika härligt i magen varje gång. Jag är fri nu.

 Pirret i magen idag kunde dock bero mycket på att vara tvungen att gå upp på scenen på avslutningen. Vårt dream-team fick gå upp och ta emot våra checkar och blommor. Elli lugnade mig med några riktigt härliga ord: "Du är ju bäst Josse, det är därför du går upp!". På något sätt lugnade det nerverna. Snart är vi på väg mot oanande äventyr!

Oj oj oj nu  var det ett tag sen! Det har hänt en hel del och jag tror inte jag kommer få med allt. Uppsala var okej, kan helt klart säga att jag hade lite för höga förväntningar. Men jag tycker att vårt lilla gäng lyckades få till det trots allt. Facinerande att se hur mycket grymt olika människor det finns! Träffade Johanna och Lukas från Morgongåva. Ett par riktigt trevliga människor!

På Kolmården var det verkigen superbra. Går inte säga tillräckligt många gånger hur oerhört mycket jag tycker om min klass. Ni är verkligen de närmsta vännerna och det finns få man kan ha så kul med som med er. På vägen dit fick Erika sin efterlängtade shopping, och då menar jag inte kläder utan MAT! Har nog aldrig kännt nån människa som blivit lyckligare av att springa runt i en mataffär ^^ Vi bodde i en stuga med en jättefin utsikt över en sjö eller ett hav ( vi kom aldrig riktigt överens om vad det var) Ena kvällen hade vi klasskamp i fotboll, pinsamt nog vann esteterna trots att vi har Sverigemästarna i vår klass. Att studera aporna var ett hett arbete, måste varit en trettio grader där vi satt och stekte. Detta gjorde också att aporna inte gjorde ett piss på dessa två timmar som vi studerade dem. Det mest spännande som hände var att min och Neas apa Madeleine drack lite vatten. Vi gick ut på jakt efter badplats den första natten och hittade världens mysigaste område vid vattnet, de husen/stugorna måste varit svindyra! Nån dag då jag blir rik ska jag skaffa ett sånt hus och då ska jag bjuda hem er, det lovar jag : ) På vägen hem var det sångtävling av första klass på gång, måste dock erkänna att killarna vann den. Vi höll på i tretti minuter på temat shlager-låtar!  Nån stans på vägen försvann min väska, och hittades senare i Kolmården. Typiskt mig på nåt vis. Får verkligen tacka killarna för hjälpen med att leta efter den! När jag kom runt bussen så var tre stycken inne i bagageutrymmet och letade och en stod och ringde till Kolmården och en ringde till Stina, lite rörd blev jag faktiskt  ; )

Gisledagarna blev också jätteroliga. I fredags var vi och tittade på när bland annat Andreas spelade i torgparken. Riktigt bra var det! I lördags var det dags att hjälpa NV3 på karnELEValen. Vi satt på flaket och hade hand om elden, skiiiitvarmt! Man får bara tacka och bocka (säger man så?) för att tröjorna inte gav bonnabränna :P Vi kollade på tävlingarna ett tag och blev grymt peppade till nästa år då det är vår tur. På kvällen var vi NVs förfest och sen begav vi oss till parken. Det var verkligen då man förstod hur mycket folk man känner! Var inte ensam fem sekunder den kvällen. Jag hade riktigt kul i alla fall och tror att de flesta hade det med. Jag och Nea varvade ner igår med ett dopp i Morgonsjön. Hur härligt som helst  : )

på återseende!