solvang

Idag gick jag från skolan för sista gången som tvåa. Två år har passerat sen vi slutade nian. Så mycket har förändrats sen dess. Så många ansikten som inte längre känns främmande, så många stunder då jag inser hur långt jag tagit mig sen dess. På så många sätt har allt förändrats, men ändå står jag på skolavslutningsdagen med i stort sett samma känsla i magen. Frihet. Jag vill säga det om och om igen för det pirrar lika härligt i magen varje gång. Jag är fri nu.

 Pirret i magen idag kunde dock bero mycket på att vara tvungen att gå upp på scenen på avslutningen. Vårt dream-team fick gå upp och ta emot våra checkar och blommor. Elli lugnade mig med några riktigt härliga ord: "Du är ju bäst Josse, det är därför du går upp!". På något sätt lugnade det nerverna. Snart är vi på väg mot oanande äventyr!