solvang

Ännu en dag igen
Jag vaknar upp med tystnaden
Åh, står där lika vilsen som ett barn
Och som en våg kommer saknaden
Och den sköljer över mig
I samma stund ser jag sanningen
Jag ska leva utan dig

Det är inte regn som faller
Finns inga spår i snön som leder hit
Ett hus bebott av tomhet
Av hjärtat fattas det en bit
Det är inte regn som faller
En kylig vind som söker sig hit in
Får se hur mina tårar
Fryser till is på min kind

Jag minns den morgonen
När vi två gick i sommarregn
Och du sa:
Det här har inget slut
En annan dag och en annan jag
Står vid fönstret och ser ut

Det är inte regn som faller
Finns inga spår i snön som leder hit
Ett hus bebott av tomhet
Av hjärtat fattas det en bit
Det är inte regn som faller
En kylig vind som söker sig hit in
Får se hur mina tårar
Fryser till is på min kind

Det är inte regn som faller
Finns inga spår i snön som leder hit
Ett hus bebott av tomhet
Av hjärtat fattas det en bit
Här blir det aldrig sommar någonsin
Fast jag hör fåglar sjunga
Vet jag att smärtan, den är min

Jag fick se pappa för sista gången i fredags. Hela världen snurrar oerhört fort just nu men i det rummet var allt totalt stilla. Tända ljus, ett gammalt piano i hörnet, mattor och stolar. Och mitt i alltihop låg pappa. På en bår med vitt täcke på sig och med öronen lika röda som de alltid varit. Det var vackert om man får säga och tänka så. Vackert men brutalt. För han sov inte. Kroppen på båren andades inte. Mannen som såg precis ut som pappa andades inte. Jag bad om att få vara själv med honom. Mitt i alla tårar och förskräckelse ville jag bara att alla andra skulle lämna rummet så fort som möjligt och låta oss vara själva. Jag var själv med pappa i vad som kändes som en kort sekund och på samma gång som en evighet. Jag grät hysteriskt. Jag pratade till honom.  Vällde ut allt i hjärtat. All förtvivlan, smärta och oändlig kärlek. Idag har jag inte en aning om vad jag sa. Jag minns att jag försökte stå brevid honom framme vid båren. Men jag kunde inte. Hjärtat slog som på en rädd kanin för jag kunde inte tänka på annat än att han skulle hoppa till och skrämma mig. Det är en sjuk tanke, för självklart kan han ju inte göra det, men inget var logiskt i det rummet. Inget stämde. Även om vi lämnade honom där i det stilla rummet så lämnade vi lika mycket inte honom. För även om han var där så var han inte där. Det är som att förstå det oförståeliga. Det går inte greppa sanningen i det hela. Att vi ska begrava min pappa om fyra dagar. Att jag måste skriva ett kort till blommorna till dig pappa. Som ska stå på en sten vi måste välja. För din skull. 3x5 cm är kortet. Mitt hjärta ska få plats på 3x5 cm. Allt som jag vill att du ska veta. Att jag älskar dig och saknar dig mer än själen i mig kan förstå.

Vår älskade Pappa

Magnus

Också när man skrattar
 kan hjärtat värka och glädjen kan sluta i sorg

Josefine, Julia

---------------------------------

Min älskade

Magnus

Vårt liv är en vindfläkt,
en saga, en dröm
En droppe som faller i
tidernas ström
Den skimrar i regnbågens färg
en minut,bryter
 och faller och drömmen är slut.

Veronica




Mina ögon, mina öron, mitt hjärta. Ingen del av mig kan förstå.

Så den där grejen med att köra på vänster sida verkar lite överskattat. Så himla svårt var det ju inte (förutom att Alex tyckte att jag åkte för långt åt vänster med hennes enorma Land Rover ^^). Ska öva lite till, sen är det bara att låna bilen när jag har lust!
Imorgon far vi till IKEA för att handla handla handla. Road-trip! Har haft en riktigt mysig dag med Olli och Will, ingen gråt och massa knas :)

Snackade nyss med Yodit, som tydligen bor i London, bara ett par mil från mig! Vi ska ses nån helg och hitta på något. Partaj? Längtar efter att dansa loss! Och se London. Vi ska nog dit med familjen, eller bara jag och Alex om vi lyckas övertala Ron att ta barnen själv. Så himla kul idag när vi lagade mat och barnen sov. Vi pratade om något och så kallade Alex Ron för sin husband och båda skrattade till "wow that still feels weird, be carefull with using that word, way too grown-up!" haha säger de tre år efter de gift sig! Knasbollar..

Nu ska jag ladda för en heldag på IKEA imorgon. Sov så gott där ute i världen. Jag tänker tänka på Walles mjuka nos när jag kryper ner under täcket. Vi håller på och letar valp och hittade en nio veckor gammal som var precis som walle, blandning mellan bordercollie och labrador, men den var redan såld. Så himla typiskt.


Belife - Gavin DeGraw

Vilken härlig dag! Jag och Alex tog med oss Olli och Will till Cambridge idag. Gick runt i en riktigt fin park, tittade i affärer och åt supergod mat på en italiensk resturang. Jag förstår inte att jag jobbar. Känns helkonstigt. Imorgon ska jag se om jag kan byta min spanska-kurs till någon annan svårare, vill gärna ha det lite tuffare än "lär dig bjuda in någon på middag".



Vart du är går - gå helhjärtat

På önskemål av min kära vän Linnéa tänkte jag berätta lite om hur en vanlig dag ser ut för mig, även om ingen dag är sig lik :)



Runt halv åtta sträcker jag på mig tvärs över sängen och tar ett kliv ur värmen. Jag drar bort gardinerna från fönsterna och har hitills bara funnit soliga dagar bakom dessa. Den lilla svarta hästen står oftast och betar fridfullt brevid våra bilar där hagen börjar.



Jag klär på mig mina mjukisbyxor och raggsockar (det blir kallt på golvet på nätterna) och kilar ner för min lilla trappa som leder ner till kontoret och därefter köket. Där plockar jag fram frukosten till Will, Locky och Bella ( eller William, Lachlan och Isabella som är deras hela namn). Weetos är favoriten. När de fått på sig sina skoluniformer och ätit frukost skjutsar Alex dem till skolan och jag och Olli är hemma. Jag äter frukost och plockar bort deras frukostskålar.

På dagarna är det lite olika vad vi gör. Ibland kommer Alex vänner hit och äter lunch eller kakor, riktigt trevliga kvinnor. Vi brukar gå ut och gå med vagnarna, det är riktigt vackert häromkring. Handla här är också ett nöje som tar minst två timmar, mataffärerna är enorma! Men matlagningsintresserad som jag är tycker jag det är kul att gå runt och se alla möjliga konstiga saker de har i hyllorna. Om vi inte har så mycket att göra försöker jag ta mig ut och springa eller om det inte lockar är Will alltid sugen på att hoppa studsmatta och leka runt bland löven som faller nu.

Vid halv fem hämtar Alex Locky och Bella i skolan och när de kommer hem lagar vi middag, oftast pasta eftersom att barnen är pasta-huliganer här (precis som min egen kära bror). Rohan kommer hem runt klockan sex. Vi håller på och sätter upp mina uppgifter idag, så vi får se vad som egentligen ska vara mitt jobb och inte. Just nu gör jag lite vad jag ser behövs, men så ska det inte vara sen. När jag är ledig på kvällarna brukar jag gå ut och springa eller gå, ta ett bad eller bara mysa framför en bra film eller rolig serie. Ibland gör jag allt.

På tisdagar är jag inne i Cambridge. Då jobbar jag knappt alls den dagen. Åker in vid nio och behöver inte komma hem förens jag känner för det. Det finns så många roliga affärer och mysiga parker och marknader och alla dessa vackra hus att jag aldrig vill ta bussen tillbaka. Ska börja leta julklappar redan nu, vara förberedd för en gång skull. Hoppas ni fick en liten insikt i vad jag gör, fråga gärna om ni undrar något! Det enda jag saknar med hemma är ju er :)




Denna kus ser jag varje morgon :)




I tisdags i Cambridge såg jag dessa pojkar. Helt plötsligt dök tv upp. Väldigt engelskt.




Här är porten till parken i Burringson Edmonds.




Det kändes lite speciellt att lekparken var omgiven av ruiner från flera hundra år sen!




Song Away - Hockey
(bara världens härligaste låt att dansa runt till i raggsockar och lusekofta!)