solvang

Som den lilla kulan längst ut på grankvisten.
Så kände jag mig.
Allra längst ut.
Så nära kanten.
Stötte man till mig föll jag och gick i tusen bitar.
Men mamma och syster är bra på att klistra ihop mig vid det här laget.
Och de vet när det är lönlöst att försöka.