solvang

Så var den helgen över. Tycker alltid att det går fort. För fort. Men måste säga att man hinner med en hel del på två och en halv dag. Trots att tiden flyger förbi. I fredags var jag hos Andreas. Fick se lammen och så det ska låta^^ Och till skillnad från mig som har en hund som är stor men tror att han är liten, har Andreas en liten hund som tror att den är stor. Antar att vår självbild är rätt skev ibland. Lördagen spenderade jag mestandels på Cofféa. Och hjälp vad folk det kom! Jag förstår verkligen att svenskar är dom som köar mest i världen, för tro ni inte att ALLA ska komma samtidigt?! Jag och Ivar hade i alla fall fullt upp hela dan. Vi börjar bli ett rätt väloljat team, annars hade vi aldrig klarat oss på en dag som i lördags!

På kvällen var det stor-mys i Vika. Walle fyllde år så vi använde det till ursäkt för att mysa till det lite extra. Det blev familje-kamp i vem som skulle vinna körslaget, men tyvär är det fortfarande oavgjort för alla klarade sig. Fortsättning följer.. Jag trivs nåt så grymt här. I älskade Vika. Känns helt konstigt att tänka på att jag för två och ett halvt år sedan inte ens visste om att det här stället fanns. Och nu känns det som om jag alltid hört hemma här. Mellan Astrid och Tina. Med Vika-barn och fyrhjulingar. Med damm-dopp på sommaren och pulka-dagar på vintern. Som barn har jag flyttat fler gånger än jag faktiskt kan räkna. Men det har aldrig känts som det gör nu. Som om det är här vi ska stanna. Visst kommer jag flytta om bara nåt år. Men jag vet att Vika kommer alltid att vara stället jag kan komma tillbaka till och kalla hemma. Och det känns rätt skönt måste jag säga :)

Igår kom de efterlängtade värdecheckarna till stan! Jag är lika glad som första dan. Nu ska jag och pojkarna börja leta på riktigt. Säg till om ni har nåt bra förslag på nåt resemål (krav= det ska vara varmt!) Och man får lov att grattulera Oskar och Tobbe som tillsammans med de andra fotbolls-killarna som idag vann sm i gymnasiefotboll! Välkommna i klubben som bäst i Sverige ^^

Just nu är det första perioden på flera år som jag inte skriver dagbok. Jag har tillfälligt ersatt det med att skriva brev till en främling som jag har beroende att prata med. Och jag tror att det hjälper, nu när inget annat verkar göra det. Jag måste ju göra något åt saken. Så nu samlas breven på hög i mitt rum och jag vet att dom aldrig kommer komma längre än så. Jag var så rädd igår. Trodde aldrig att man skulle kunna se fysiska bevis på oro. Men visst går det. Kroppen fungerar inte som den ska och det skrämmer mig, vilket inte gör saken bättre för fem öre. Visste inte att det var så illa.

Vi pratade sommar och framtid idag vid maten. Och det slog mig att jag faktiskt har en plan. En rätt ny plan, för mycket som jag tidigare planerat kommer inte ske. Jag har fått hitta på en ny plan för att kompensera förlusten av den andra. Och jag tror att den är rätt bra faktiskt!

Josses plan:
Ta studenten (självklart)
Ha ett sista sommarlov (har hört att det var rätt härligt att göra så efter studenten)
Jobba hemma i några månader
Jobba som reseledare en säsong (spanskan FÅR inte försvinna!)
Flytta till en större stad och söka in på arkitekt-utbildning

Sen om det blir som jag tänkt mig får vi se, troligtvis inte. Men det gör ingenting. För jag är rätt nöjd med min nya tillfälliga plan. Även om den kanske inte kompenserar fullt ut för den förra så kanske denna framtiden passar mig bättre. Det är bara att vänta och se, för just nu finns det bara möjligheter.