solvang

Det går inte längre räkna gångerna jag har hört "detta är mitt nya liv!" de senaste månaderna. Och visst är jag inte värre själv, kan nog inte räkna gångerna jag har sagt det heller. Jag tror att vi människor tröttnar väldigt fort på saker. Till och med våra liv. (vet att hälften av klassen kommer klaga på särskrivning där..)
Tänker tillbaka på alla trender vi följde redan som barn. Tänk alla pog, kulor, klistermärken och pokémon-kort som man har haft. Och hur fort vi tröttnade på det. Jag kommer ihåg hur jag hade sparat pengar i flera månader för att köpa en tamagochi. Stolt gick jag upp till Lekia och köpte den rosa lilla dosan. I cirka tre veckor var den lilla utomjordingen med mig överallt. Och den gjorde mig galen! Den skulle ALLTID ha mat och bajsade HELA tiden, och som om det inte var nog med det så var den konstant sur på mig för att jag inte lekte med den. Nä, tre veckor senare dumpade jag åbäket på min lillasyster som en present. "För att jag tycker om dig så mycket". 
Jag tror nog egentligen inte på det här med "mitt nya liv". Mitt liv kommer ju alltid att vara mitt liv. Jag har bara ett liv. Däremot så tror jag på att ta tag i sitt liv när det behövs, att förändras och förändra. För ingen människa är densamma hela sitt liv. Jag är inte densamma som jag varit. Och det är väldigt bra, för det hade varit hemskt att tröttna på sigsjälv.

Hjärter Dams Sista Sång - Lars Winnerbäck