solvang

Väskan är full,
klockan har tickat sig fram till avgång,
solen skiner med medelhavskänsla,
solbrillorna åker på,
seglarjackan ligger i tryggt förvar under armen
och i grus-knarret under de vår-vita tennisskorna hörs äventyret komma närmre och närmre för varje steg..

...Syskonmackor...

....Bull-mormor och tok-mama....

...Att veckla in och veckla ut...




...Att prata sig igenom nätter...

Galet så mycket saker som kan hända på en gång om man inte passar sig! Igår gick mitt liv från att stå på förmiddagen och prata om att jag sökt jobb men oroade mig för att inte få något, till att på kvällen sitta och boka flyg till Athen! Såklart är det ett infall, som vanligt, men ändå något jag tänkt och tittat på i förväg. I söndags skickade jag in en ansökan, två dagar försent by the way, till Navigare Yachtingschool. Min granne Peter jobbar på sommrarna hos dem som skeppare och tyckte jag skulle söka värdinne-jobb där. Jag tänkte att oddsen skulle vara oerhört små för mig att få det eftersom att jag dels var sen med ansökan och dels inte ett dugg erfaren av segelbåtar. Men igår hade ett alldeles underbart mejl hittat till min hotmail. "Grattis Josefine! Du är antagen!"

Efter att ha öppnat det studsade jag runt i x antal timmar, hög som ett hus på adrenalinkicken, satte jag mig ner och bokade biljetten. Så vips så var jag på väg igen. Till fjärde landet sen augusti. Det är ju inte riktigt klokt! Haha Men jag älskar varenda sekund av det. Tänk vad planer ändras fort, vad livet svänger fort. Min plan efter gymnasiet var att jobba heltid på fiket. Vad hände däääär?! Väldigt ofta blir inget som man tänkt sig, oftast blir det bättre. Nu väntar nya äventyr. Alldeles alldeles själv och jag är inte rädd. Helt plötsligt är jag starkare än så.

Antar att det här blir början på en vecka med massor av "sista" igen, som alltid innan jag far iväg. Imorgon blir den första i Arvika med Zandra och Marcus. Sitter och letar tåg och bussar dit och önskar att jag hade en helikopter. Jag röstar FÖR bättre förbindelser i Sverige! Åker jag inte klockan nio på morgonen på söndag tar resan hem 12 timmar!! Det är INTE okej! Men man får väl tänka på de stackars barnen i Afrika som inte har några bussar och sluta tycka synd om sigsjälv.

Nu lyser solen in alldeles för mycket för att jag ska kunna sitta inomhus, ut i solen och flaira! :D Sen ska jag börja gräva i högen med sommarkläder igen och plocka fram backpackerväskan. Har jag nämnt att livet är underbart? 



Find My Way - The Gabe Dixon Band